New York Minutes

Det känns som att jag borde skriva något här. Typ, så att ni förstår att jag lever, mår bra och inte avled under de fina dagarna som spenderades med släktingarna i D.C. Typ, så att ni förstår att jag lever, mår bra, och försöker att göra det bästa av min sista tid i denna underbara tillvaro som jag tyvärr måste lämna om ganska så exakt en vecka. Typ, så att ni förstår att jag lever, mår bra, men kämpar med lite allmän separationsångest vilket är min ursäkt till den senaste veckans tunna bloggskörd.

Typ så.

Underbara stad, är det verkligen nödvändigt med skilsmässa?

En styck kusinvitamin i form av Emma är på besök dagarna till ära, och vi gör vårt bästa för att uppleva New York tillsammans. Bloomingdales, Chinatown, Times Square, Soho och Union Square (med besök på Max Brenners så klart, annars går det ju inte!) har hunnits med, och nu ska vi snart sätta av mot det mer lokala Coffee Labs för fredagsfrukost. I eftermiddag tar vi bussen till DC tillsammans, och där blir det en härlig helg bland körsbärsträd och andra vårtecken. Inte alls dumt faktiskt!

Jag hatar Edward Snooze, Alfred Snooze, eller vad tusan den människa som uppfann snooze-funktionen nu kan tänkas heta. Jag hatar snooze-funktionen. Allra mest hatar jag sådana snooze-funktioner som inte alls fungerar, och oturligt nog råkar min väckarklocka vara utrustad med just en sådan ofunktionell funktion. Hur illa det blev? Mja, låt oss bara säga som så att jag fick 12,5 timmars sömn i stället för 9, och att jag kunde gå raka vägen upp ur sängen och ut på Keepers lunch-promenad.

Nu klär jag på mig vårkläderna och åker in till stora stan, för i dag är det dags för ännu en St Patricks Day-parad. Denna gång blir det (milt uttryckt) en lite större variant än söndagens jippo, och hela Fifth Avenue kommer att vara alldeles parad-rusigt de kommande fem timmarna. Där ute kvittrar fåglarna, solen skiner och det ryktas om 16-gradig värme framåt lunchtid. Dagen har med andra ord all potential att bli riktigt härlig, och jag ska göra mitt bästa för att hjälpa den på traven!

Man vet att det är en bra dag när:

- Dagen börjar med ett besked om att man kommer att ha ett helt trevåningshus alldeles för sig själv de kommande fyra dagarna (till och med gamle Keeper ska ut på äventyr!).

- Man får reda på man får sällskap till Strathclyde i höst av inte bara en utan två fina blondin-vänner.

- Mannen bakom en i kön insisterar på att få betala från sin egen ficka i stället för att jag ska springa till en ATM och ta ut pengar då kreditkortsläsaren var trasig. (jag protesterade självklart hejvilt med min svenska blygsamhet, men tillslut lät jag honom vinna och önska mig en trevlig vistelse i New York)

- Man upptäcker att man glömt ta ut sin lön för föregående vecka och plötsligt blir lite rik.

Jag förstår inte vad folk har emot måndagar?

Helgen har hittills framkallat inte mindre än tre anfall av sådana där mäktiga, överväldigande fanjagärinewyork!!-känslor:

1. När jag i fredags stod och kikade ut över Midtown genom Skyroom's golv-till-tak-panoramafönster med en Cosmopolitan i handen och "Empire State of Mind" skrålandes i högtalarna.

2. När jag och Anna - hurtiga skandinaver som vi är - gjorde resten av New Yorks befolkning sällskap och joggade i vårsolen i vackra Central Park i går förmiddag. (yep, vi sprang minsann på riktigt duktigt vi!)

3. När jag helt sonika strosade in på Grand Central men blev stoppad halvvägs då de höll på med inspelningarna av Helen Mirren och Jennifer Garners senaste film.

Undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid tanken att jag är i New York och att New York finns på riktigt?

Mars tycks vara en regnets månad på det här stället. Det regnar. Och regnar. Och regnar. Sedan regnar det lite till.

Jag fryser.

Bio blev det, och såhär i Oscar-galans efterdyningar valde vi att se Black Swan. Fantastiskt  bra och välgjord var den, om än lite väl psykologisk emellanåt (till och med för mig!). Men det häftigaste var nog ändå att gå ut från biosalongen och plötsligt befinna sig på samma plats som 70 % av filmen utspelade sig på (Lincoln Plaza). Jag kom på mig själv med att lite vaksamt gå omkring och vänta på att bli överfallen av en ondsint Natalie Portman i bästa balettutstyrseln, men tillslut tog Anna ner mig på jorden igen och förklarade att det bara var på film. Jasså. Jaha. Så skönt då.

Fredag, underbara fredag! Det är lite lustigt att jag - som har världens mest avslappnade jobb där jag i stort sett kan jobba hur, när och var jag vill med undantag för en schemalagd hundpromenad - ändå tycker att det är lika skönt med fredag och helg som jag alltid gjort. Det är liksom som att man aldrig riktigt kan få nog av den där helg-känslan, oavsett hur mycket eller lite man gör resten av veckans dagar. Märkligt!

Nåja, fredag är det i alla fall, hur man än vrider och vänder på saken. Jag har inga storslagna planer för helgen för att vara helt ärlig, men lite aktiviteter ligger ändå för mig. Jag går ut lugnt med en myskväll tillsammans med Anna där middag och bio står på schemat. Kanske att vi sedan fortsätter till Skyroom vilket jag hört väldans mycket om, eller så tuffar jag helt enkelt hem till Tarrytown igen när vi känner oss nöjda.

I morgon blir det brunch på Coffee Labs, en tur till skomakaren där jag ska hämta upp mina (förhoppningsvis hela och fina) skor och på kvällen blir det någon form av underhålling i stan med Sana & Bea. Söndagen kommer att gå i svenskhetens tecken; det är dags för träff nummer tre i Svenska Kyrkan, och jag hörde rykten som sa att det skulle serveras semlor till fikat. Låter farligt och ohälsosamt, men så är det ju å andra sidan med det mesta här i livet... Som någon fyndig människa en gång sa: "Allt jag tycker om här i livet är antingen olagligt, omoraliskt eller fettbildande."

Med dessa klokheter lämnar jag er och ger mig ut i solskenet i stället. I ren demonstration tänker jag skippa det där extra paret strumpbyxor och lägga raggsockarna på hyllan, för nu får det ta mig tusan vara vår!