One belongs to it instantly - as much in five minutes as in five years.
Helgen har hittills framkallat inte mindre än tre anfall av sådana där mäktiga, överväldigande fanjagärinewyork!!-känslor:
1. När jag i fredags stod och kikade ut över Midtown genom Skyroom's golv-till-tak-panoramafönster med en Cosmopolitan i handen och "Empire State of Mind" skrålandes i högtalarna.
2. När jag och Anna - hurtiga skandinaver som vi är - gjorde resten av New Yorks befolkning sällskap och joggade i vårsolen i vackra Central Park i går förmiddag. (yep, vi sprang minsann på riktigt duktigt vi!)
3. När jag helt sonika strosade in på Grand Central men blev stoppad halvvägs då de höll på med inspelningarna av Helen Mirren och Jennifer Garners senaste film.
Undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid tanken att jag är i New York och att New York finns på riktigt?
