Sunday, sunny Sunday
Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas delge er helgens händelser utan att riskera att låta som en skiva på repeat, men jag kan ju göra ett tappert försök i alla fall... Fredagskvällen spenderades i Soho där jag mötte Sana och Bea, två supetgulliga tjejer på 23 och 25 som jobbar på Handelskammaren i New York sedan två veckor tillbaka. Vi var på restaurangen/baren Bread som vi hört mycket bra om, och vi blev inte nämnvärt besvikna. Soho överhuvudtaget verkade vara ett väldigt skönt område - definitivt värt ett återbesök!
Efter fredag kommer lördag, då jag tog mitt pick och pack och åkte in till storstan igen. Lunch på Le Pain Quotidien (underbart!) tillsammans med en tjej som heter Anna följdes av promenad till Max Brenners (chokladrestaurangernas chokladrestaurang) där vi mötte upp tre andra svenska au pairs och snackade av oss lite till. Sedan tog jag tunnelbanan till Upper West Side för matlagning hemma hos Sana och Bea, och vi tre avslutade lördagen samt påbörjade söndagen i sällskap av tre trevliga amerikaner (som jag fått tag på via Charlotte) i folkvimlet på Lower East Side.
Erbjudandet att sova över hos Sana och Bea inne i stan accepterade jag utan övertalning, och det var inte förrän kring 16 i dag som lilla Tarrytown fick njuta av mitt sällskap igen. Trött som en tok är jag, men jag är även hemskt nöjd med helgen och alla de sociala engagemangen den bjudit på! Tänk så skönt, att det blev lite av den varan här borta också...
Nähä hörni, "trött som en tok" var det, och därför överger jag er nu för en date med kudden min. Vi hörs snart igen!
Up and away
Night owl
Fortunate.
Plötsligt händer det, och det gjorde det. Det hände. Måndagen den 24 januari släppte någon på proppen som blockerat alla mina tidigare kontaktförsök, och plötsligt forsade det in trevliga meddelanden och förslag. Förvisso enbart från svenskar, men i mitt desperata tillstånd får de gärna komma från Uzbekistan om de vill, så länge de går på två ben och är hyfsat unga & trevliga!
Kontentan av det hela blev att jag gick från att inte göra speciellt mycket alls till att plötsligt ha både en och tre träffar inplanerade. Igår träffade jag två svenska killar (som båda var från Linköping, otroligt nog) för en kvällsfika inne i stan, i morgon ska jag gå på bio med Svenska Kyrkan, på fredag kväll ska jag träffa två svenska tjejer, på lördag ska jag försöka ordna något med Anna som jag träffade i kyrkan förra veckan och så är det en yngre kompis till Charlotte som vill ses någon gång i helgen också. Sedan hur mycket av det här som faktiskt blir av är väl en annan femma, men tills jag vet bättre är jag mer positiv än någonsin!
Just i kväll har jag dock inga större planer, men med tanke på min energinivå känns det rätt bra ändå. Råkade hamna på ett lokaltåg (vilket tar nästan dubbelt så lång tid som det vanliga tåget) när jag skulle åka hem igår, så det blev en sen hemkomst åtföljt av en tidig uppstigning för Keepers morgonpromenad. Ingen vinnande kombination, men jag har tur som har så pass lugna och förhållandevis kravlösa dagar att återhämta mig på, haha...
Nu när den sociala biten börjar ordna sig känner jag mig om möjligt ännu mer lyckligt lottad som fått chansen till en sådan här upplevelse. Det kommer att bli svårt att komma hem och leka seriös igen, med jobbsökande, universitetsfix och allt vad det heter, men det ska nog gå det med. Den tiden, den sorgen!
A walk to the park
Åååka pendeltåg... Det är en rätt vacker väg att åka för att komma in till stan!
Central Park
Essex House samt CNN:s byggnader
Central Park
Central Park / 5th Avenue
Central Park
Mitt livs fransklektion
I början gjorde jag några tappra försök att styra över till engelska - de är ju trots allt här för att lära sig det - men till slut fick jag kapitulera och hänga med i den kvicka franskans kvicka svängar bäst jag kunde. Jag kan ju säga att mitt deltagande i diskussionerna var sådär bra, dels för att jag hade fullt sjå att förstå vad alla pratade om och dels för att jag blev så snurrig i skallen av alla snabba inpass från höger och vänster (att dra ned lite på tempot för att hjälpa mindre franskspråkigt begåvade lilla jag var inget alternativ). Trots detta tycker jag nog att jag bemästrade situationen rätt bra - jag förstod trots allt sisådär 80 % av allt de sa, och lyckades ändå hosta fram någon mening här och där.
Men trött i hjärnan blev jag, och av den enkla anledningen var jag inte inne i stan förrän vid lunchtid i dag. Det var dock trevligt ändå, och jag tog en härlig promenad längs 5th Avenue upp till Central Park (med några livsnödvändiga stopp på vägen, såklart. Typ, Starbucks och Forever21...). Kallt som attan, men det var definitivt värt lite frusna fingrar!
Swenglish
Det här fnissade vi åt i ungefär en kvart efteråt, och jag sitter fortfarande här och smilar som ett fån...
Den som väntar på något gott...
Lördag eftermiddag i Tarrytown, och jag har bänkat mig på Coffee Labs som är ett litet mysigt kafferosteri på Main Street. Här sitter jag och min kaffekopp, lyssnar på folk och tittar ut genom fönstret där solen skiner för allt vad den är värd. Om ungefär en halvtimme ska jag strosa hem till familjen Locke där jag ska träffa Yama, en av utbytesstudenterna som bor där. Ska åka in till China Town tillsammans med henne och några av hennes EF-kompisar och spendera eftermiddagen/kvällen bland kineser och turister.
Jajamen, ni läste rätt! Äntligen, äntligen har jag hittat en levande varelse med två ben och av en ålder som inte överstiger 25 år som faktiskt har lust att göra något med sitt liv här! Jag har ju träffat henne en gång förut och hörde av mig till henne några gånger förra helgen, men det var inte förrän i går som hon hörde av sig tillbaka och ville hitta på nått. Vi spenderade eftermiddagen och kvällen i Nyack/White Plains/Tarrytown i går, och i dag är det alltså dags för the big city.
Känns riktigt bra att ha fått tag i någon till slut, efter mycket möda och stort besvär. Nu hoppas jag bara på att det utvecklas på rätt håll och att jag träffar mer trevliga människor allt eftersom. Man ska ju börja någonstans, och det här känns som en bra start...
Nu är det hög tid för mig att ta mitt pick och pack - ska hinna hem och lämna av datorn och lite sådär innan vi åker. So long!
Det där med japaner och namn...
You can't say no forever
Det är inte lätt att vara svensk. När man är svensk är man plikttrogen. Man är artig. Man är punktlig. Man är försynt. Man är förlåtande, men ändå förväntar man sig något. När man är svensk är man blygsam, och man vill inte göra något större väsen av varken sig själv eller någon annan. Man är svensk, helt enkelt.
Det funkar inte så bra att vara svensk när man inte är i Sverige. Är man svensk utomlands klassas man antingen som mesig, nitisk eller bara som allmänt störd. Av just denna anledningen har jag de senaste dagarna försökt att vara så lite svensk som möjligt. Jag har tagit för mig, jag har stått på mig, jag har varit en riktig pain in the ass för vissa människor, och jag agerat långt utanför mina egna ramar.
Det har inte varit roligt (okej då, det var lite kul att skälla på EF när de inte ville samarbeta) och jag har känt mig allt annat än självsäker, men jag har gjort det för jag har trott att det skulle ta mig någonstans. Jag har trott att jag, genom att krypa ur mitt svenska skal för en stund, skulle kunna göra intryck, knyta kontakter och komma någonstans.
Jag har trott fel. I stället för att knyta kontakter tycks det som att alla jag försökt skapa kontakt med lägger benen på ryggen innan de riktigt vet vem jag är och vad jag vill. I stället för att komma någonstans kommer jag på mig själv med att hela tiden skickas tillbaka till ruta ett, där jag står och trampar och funderar på vad jag ska göra härnäst.
Hela situationen gör mig ganska förvirrad, faktiskt. Jag har alltid fått höra att jag är för blygsam, att jag inte tar för mig ordentligt. Nu agerar jag på rakt motsatt sätt, men det lönar sig liksom inte riktigt, inte ännu i alla fall. Hur ska man vara för att vara rätt? Ska jag fortsätta att storma fram som ett ånglok, leka plåster, hänga efter folk som inte vill bli efterhängda, känna mig som en idiot och vara allmänt osvensk? Ska jag ge upp, krypa tillbaka in i mitt skyddande svenska skal och låta folk komma till mig i stället?
"Men alltså, du har ju bara varit där i 12 dagar" slår jag vad om att många av er tänker nu. Det är visserligen alldeles sant, och det är absolut för tidigt för att tappa gnistan alldeles när det gäller det sociala livet (som det inte verkar vara meningen att jag ska ha). Men om ni bara visste vad jag har gjort de 12 dagar jag varit här, hur mycket jag ansträngt mig, hur många kontakter jag startat (11) och hur många gånger jag blivit avspisad (9) , ja då tror jag att det kanske skulle vara lite enklare att förstå min desperation.
På tal om att förstå min desperation så är det precis vad Charlotte gör. Jag tror inte att jag kan vara på ett bättre ställe i en sådan här situation, och det är inte klokt hur mycket hon stöttar mig. Hjälper mig, uppmuntrar mig och får mig att känna mig lite bättre till mods. I dag till exempel, då alla försök till kontakt gått så mycket åt pipsvängen att det är riktigt skrattretande, lade hon bort allt vad arbete heter och bjöd ut mig på restaurang i stället.
Mr Keeper stöttar mig på sitt sätt han också, och i dag när jag satt och gullade med honom började han "prata" med mig och lägga upp tassarna på mig vilket han tydligen inte gör med speciellt många människor här i världen. Då blev jag lite varm i magen, fakiskt. Tänk, att en 11-årig schabrador kan göra en så glad!
Hanging by a thread
Regntunga skyar
Aha, är det därför folk inte skaffar hund?
Det är inte lätt när det är svårt
Det är lite dåligt med värmen på det här stället, eller egentligen är det väl kanske isoleringen jag ska skylla på. I vilket fall som helst får man klä på sig bäst man kan för att hålla värmen, och det hela resulterar i att det kanske inte blir så himla fashionabelt alltid.
I dag, till exempel, strosar jag runt i en grå t-shirt vilken åtföljs av en polkagrisrandig tröja och så min olivgröna långkofta ovanpå det. På benen har jag mörkblåa jeans, svarta leggings, och längst ner finner vi la grande finale i form av ett par neonrosa raggsockar. Charlotte är inte mycket bättre hon, och vilken modoguru som helst skulle få bestående med om hon/han såg oss. Men vi fryser ju inte i alla fall, och det är ju trots allt det som är poängen…
Och så var det ju det där med somliga amerikaners (brist på) IQ...
Man på gatan: Oh you're beautiful, where are you from?
Jag: I'm from Sweden...
Man: Ahaa, so you speak Russian then?
Jag: Öh, excuse me?!
Söndag
Svenska Kyrkan i utlandet, det är allt en bra liten uppfinning det där! Svenska Kyrkan i New York, det är allt ett trevligt litet ställe det där! New York, det är allt en härlig liten stad det där!
Ungefär sådär känner jag i dag, och mer än så behöver väl egentligen inte sägas. Kyrkan var ett underbart ställe helt enkelt, och jag träffade många härliga människor att prata med. Att vi bjöds på hembakade kanelbullar gjorde inte saken nämnvärt sämre, och inte heller det faktum att alltsammans ligger i en fantastisk lokal helt lättillgängligt mellan 5th Avenue och Madison Avenue.
På tal om 5th Avenue så är det där som kvällen spenderats, tillsammans med en italienska och två turkiskor från EF. Förutom lite brister i kommunikationen var det trevligt, och vi avslutade kvällen på T.G.I.F.
I morgon blir en lugn dag med lite Keeper, lite slappande och lite kontorsjobb. Känns lite lagom sådär på måndagskvisten!
Bild från dagens äventyr på 5th Avenue
Trött men lycklig
Jag måste säga att jag är extremt positivt överraskad över min första vecka här, aldrig trodde jag väl att det skulle bli så här bra! Keeper har blivit min bästa kompis, Charlotte är världens bästa värdinna, barnen jag "vaktar" hade inte kunnat bli schysstare och kontorsarbetet ger ännu lite mera klirr i kassan. Med tanke på att jag åkte hit med inställningen att överhuvudtaget inte tjäna ett korvöre under vistelsen känns det rätt bra att redan ha skrapat ihop ca 1200 kr...
Några av dessa riksdalerna kommer dock att vara ett minne blott om ett dygn ungefär, eftersom att morgondagen ska spenderas på Manhattan. Forever 21, Banana Republic, Juicy Couture och andra trevliga ställen ska gynnas, och jag ser fram emot det!
I morgon ska jag även umgås en del med italienarna jag grävde fram under mitt besök på EF i går (skulle gå dit på movie night vilket i stället utvecklades till torsdagsmiddag i deras cafeteria) - de hade planer på att inspektera kvällslivet i East Village vilket jag tycker lät trevligt. På söndag blir det Manhattan igen (då vi redan köpt och delat på ett månadskort för tåget är det bara bra ju mer jag åker) och Svenska Kyrkan blir målet.
Nu ska jag inta ett lite mer horisontellt läge i min mysiga säng och sova några timmar innan det är dags att skutta upp igen. Sweet dreams!
New York New York
Big city life
GRATTIS!
Nu vill jag också passa på att flika in ett STORT GRATTIS till min fina mormor som fyller år i dag! Jag hoppas att du läser det här, har försökt att ringa er men ni har antagligen varit för upptagna av diverse födelsedagsbestyr för att kunna svara i telefon... Jag provar att ringa i morgon igen, men hoppas nu att du har en underbar dag och att ni äter massor av tårta!!
Business
So far so good
Här kommer ett litet smakprov på livet här borta, det jag hunnit fånga hittills. I morgon ska jag ta tåget till Manhattan för första gången, så efter det lär det komma lite mer spännande bilder... 
Keeper på snöpromenad
En av Tarrytowns huvudgator
Vårt hus är det som är lite inklämt i mitten, precis till vänster om kyrkobyggnaden.
Mr Keeper tar igen sig lite...
Skymning över Hudson River
Vardagslyx
Här satt jag på min säng, en helt vanlig vardagskväll, och plötsligt kom Charlotte in med ett glas champagne åt mig. På en onsdag! Tja, sämre kan man ju ha det!
(Fråga mig inte vad vi firar, för det vet jag inte...)
I'm gonna find another you
För övrigt har inte dagen varit så framgångsrik faktiskt, åtminstone inte när det kommer till hela den här lära känna-grejen. Jag promenerade den långa uppförsbacken upp till EF-skolan för att kolla om jag kunde hänga på någon av deras aktiviteter och därmed lära känna folk - det hade nämligen Maja som var här före mig gjort. Men personalen var ungefär lika service minded som ett gäng soptunnor, och ingen ville hjälpa mig eller svara på mina frågor. Efter en halvtimmes fruktlösa försök fick jag snällt gå därifrån utan att ha fått ett enda dugg uträttat. Jag tycker sämre och sämre om det där företaget för varje gång jag beblandar mig med dem... Nåja, ska försöka ringa i morgon i stället och se i fall det funkar bättre.
Efter detta misslyckade besök traskade jag ner till Bella's Diner (det är precis så tacky som det låter) i förhoppningen att stöta ihop med norrmännen jag pratade med i går, som sagt att de skulle befinna sig där då. Men inte heller här hade jag någon tur, ingen dök upp och jag fick ännu en gång gå ifrån utan att ha uppnått något.
Efter det här måste jag erkänna att jag var lite nedslagen och det var några minuter där som det kändes som att jag aaaldrig skulle kunna hitta någon att umgås med. En stund senare tänkte jag dock lite klarare, insåg att det trots allt bara är min andra dag här borta och att det finns massor av fler möjligheter att utnyttja. Mitt hopp ligger nu alltså hos Svenska Kyrkans mötespunkt för unga i New York som jag tänkt besöka på söndag, samt hos utbytesstundenterna som bor hemma hos familjen Locke (där jag ska sitta barnvakt i morgon kväll). Wish me luck!
(Jag vet att jag utlovade bilder tills i dag, men ni får helt enkelt ta och hålla er ett tag till då det inte riktigt blivit tillfälle för så mycket fotografering. Men det kommer, det kommer!)
Empire state of mind.
New York,
Concrete jungle where dreams are made of
There's nothing you can't do
Now you're in New York
These streets will make you feel brand new
Big lights will inspire you
Let's hear it for New York, New York, New York!
The eagle has landed.
I nästan ett dygn har jag befunnit mig på amerikansk mark, men skulle man fråga min hjärna skulle den nog rent spontat sådär svarat att jag varit här i tre. Minst!
Jag landade efter några långa timmar uppe i luften med bok, film och iPod som enda tillgängligt sällskap (min schweiziska granne sov 8 timmar av 9) vid 16-tiden i går, amerikansk tid. Charlotte hämtade mig på flygplatsen och efter att ha virrat runt lite mellan JFK:s 8 terminaler kom vi till bilen och således även hem till Wildey Street.
Kvällen bestod av lite sightseeing, umgänge med Keeper samt enkel middag, innan jag trillade i säng vid 21. Sov som en stock till 6 ungefär (det måste vara första gången på 12 år som jag vaknar så tidigt alldeles självmant) då både jag och Charlotte drog i gång dagen. Jag tog min första tur ensam med Keeper vilket gick alldeles utmärkt, och sedan blev det härlig frukost bestående av bagels, flingor, kaffe och fruktsallad.
Efter detta var vi på det igen, och åkte till Rockwood för att gå en lite längre tur med Keeper. Det är ett stort naturområde en bit utanför Tarrytown som egentligen är avsett för ridning, men man kan även jogga/promenera där. Solen sken och snön lyste vit, Hudson River bredde ut sig nedanför och det var hur fint som helst!
Klockan 11 hoppade vi in i bilen och åkte iväg till Gracepoint Gospel Fellowship där Charlotte och John går på söndagsgudstjänst varje vecka. Det var en upplevelse utan dess like vill jag lova, inte på något sätt likt någon annan gudstjänst jag varit på (vilket i och för sig inte är så många) och jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Öh, det kanske kan räcka med att säga att jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat tänka mig att en vanlig söndagsförmiddag kunde gå till så...
Efter kyrkobesök och snack åkte vi hem igen, för att någon halvtimme senare ge oss av ut på långpromenad med Keeper för att kolla in området. Vi var även och hälsade på hos en familj som Charlotte känner, och det blev bestämt att jag ska jobba som barnvakt hos dem på tisdag kväll. Det verkade vara en toppentrevlig familj som jag tror att jag kan komma bra överens med. Till på köpet är både mamman och dottern hästintresserade och rider på ett ställe i närheten, så redan där har vi något gemensamt!
Lunch i form av pizza stod som nästa punkt på listan, och på restaurangen träffade vi ett helt gäng norrmän i min ålder som går på EF-skolan här i Tarrytown. Pratade lite med dem, och kom överens om att ses för fika i morgon eftermiddag. Tänk, efter bara 20 timmar i detta land har jag redan fått en massa nyttiga kontakter att ta vara på! Mycket måste jag säga är tack vare Charlotte som är världsbäst på att få med sig folk och knyta kontakter. Jag kunde inte ha haft bättre första timmar här borta, och det känns redan som att jag har bott här för alltid... Hur bra som helst!
Påtal om boende så slår jag vad om att både mamma och mormor är nyfikna på hur jag egentligen har det här, så jag tänkte knäppa ett par bilder under morgondagen vilka sedan kommer att kunna ses här. Så länge bjuder jag på en webbkamerabild av urusel kvalitet, men såhär ser i alla fall en liten del av mitt rum ut:
Nu har jag förmodligen tråkat ut er alldeles för länge (som sagt; jag är inte känd för att kunna hålla mig kort), så jag ska sätta mig med min bok i stället. Återkommer med lite uppdatering i morgon, ha det finfint tills dess!
