Livstecken

En liten snabb uppdatering kommer här, innan ni börjar fundera på om föräldrarna mina kidnappat mig, ätit upp mig eller något annat skoj. Så är lyckligvis inte fallet, men nog har de hållt mig sysselsatt alltid! För en timme sedan sa jag hej då till mamma som flyger hem i eftermiddag och fortsätter till London på jobbresa, medan pappa stannar i en vecka till. Han och jag ska hoppa på en buss till Washington i morgon eftermiddag, och så spenderas helgen i söder (allting är relativt...) med andra delar av släkten Lindén. Ska bli riktigt trevligt!

Nu blir det lunchpromenad med Keeper innan jag fortsätter till familjen Locke där jag ska tillbringa några timmar som barnvakt åt två av barnen som är hemma och sjuka idag. Härligt med lite virus och bakterier såhär inför helgen!

   

Spring

Vädergudarna har gått och blivit lite schizofrena här, och plötsligt har vi gått från att ha ca 5 grader varmt och ganska ruggigt väder, till att i skrivande stund ha hela 16 (!) grader varmt och strålande sol! Tokigt värre måste jag säga, men dagens långpromenad med Keeper var ju helt klart något av det underbaraste och mest vårliga jag varit med om på länge! Solen sken, folk strosade omkring i bara övertröjan och det doftade underbart av vår överallt. Åh, vad det är härligt!

Detta firar jag med att flytta in till Times Square över helgen - föräldrarna mina anlände som bekant i går kväll och har erbjudit mig en plats i hotellrummet de kommande dagarna. Det ska bli toppenmysigt att spendera lite tid med dem, och på tisdag flyttar de ut till metropolen Tarrytown för att kolla in hur vi har det här. Ska bli kul att visa runt lite!

Nu måste jag ta mitt pick och pack för att springa till tåget; om en inte alltför lång stund ska jag möta upp ovan nämna personer utanför MoMa och kolla in vad de har att erbjuda just nu. Ha en underbar helg, för det kommer vi att ha!

Mer än tusen ord

Nu blir det bildkalas från dagarna med Åsa, enjoy!



Keeper och jag på en av våra många promenader




Vår granngata i Tarrytown, också den med utsikt över Hudson River (i det mellersta gula huset bor förresten min barnvaktsfamilj).




En lite annorlunda utsikt - denna från Empire State Building




Åsa i Empire State Building




Jag inspekterar utsikten (och njuter av solen)





New York City Library




Times Square




... och lilla jag




Ground Zero. Här stod det en gång i tiden två väldigt höga, väldigt fina hus.


Sådärja, det var det. Inte de bästa bilderna världen skådat, men ni får ta det för vad det är. Nu ska jag förbereda mig för att åka in till stan och kvällsfika med Anna! 


Bättre sent än aldrig...

Brist på tid, brist på energi och brist på inspiration. Så lyder ursäkten för de senaste dagarnas tunna bloggskörd, och ska jag vara helt ärlig känner jag inte riktigt för att knåpa ihop någon större roman nu heller... Det kan väl kanske räcka med att säga att jag lever, att resten av tiden med Åsa blev precis lika härlig som början, och att jag är på ett riktigt gott humör rent generellt. Förkylningen är snart ett minne blott, kontorsprojektet är nästintill avslutat och i morgon får jag det finaste finbesöket i form av ett par föräldrar. Det gillar jag! 

Broadway

Det glädjande beskedet firade jag och Åsa (som för övrigt utgör ett alldeles förträffligt sällskap dessa dagar) med att skämma bort oss lite inne i stan. Finmiddag och Broadway-show blev det, och alltihopa var värt varenda dollar! Musikalen vi såg var "American Idiot" vilken är en alldeles ny musikal med det härliga bandet Green Day's musik. Vi hade extra tur, för just i kväll var det självaste ledarpersonen från bandet - Billie Joe Armstrong - som spelade en av huvudrollerna och det kändes ju trots allt lite häftigt... Inte blev det sämre av att vi fick riktigt bra biljetter för ynka 27 dollar stycket, det kallar jag klipp! 

Nu ska en nöjd men dunderförkyld (sorgligt men sant) Mikaela somna gott och ladda batterierna för ännu en härlig dag i stora staden. Hoppas på att vakna lite mindre hostig och lite mera klar i huvudet, men om inte annat finns det mirakelpiller i form av SudaFed som kan få en att piggna till för ett par timmar. Det löser sig, det gör det alltid!




Success

"Dear Miss Linden

Congratulations; The University of Strathclyde has asked us to inform you that it is offering you a place for the Marketing programme, N500, starting September 24th 2011 at a point of entry 1."

Det här fina meddelandet låg och väntade på mig i morse - snacka om bra start på dagen! Summan av kardemumman är alltså att jag kommit in på University of Strathclyde, på samtliga utbildningar jag sökte. Jag blev dock tvungen att skära ner det till två stycken såhär i slutändan, och nu är det Marketing Programme jag ska gå, med Human Resource Management Programme som back up.

Jag är GLAD!

Gillar läget

"Today is a good day" sjunger Anna Ternheim, och idag kan jag inte göra mycket annat än att hålla med. Klockan 7 vaknade jag alldeles utvilad och härlig, med U2:s "It's a Beautiful Day" på huvudet, och sedan har det liksom fortsatt i den andan.

Solen är förvisso rätt blyg av sig i dag, men det känns ändå som att det ligger lite glad vår i luften. Sedan om det är rent önsketänkande eller faktiskt stämmer låter jag vara osagt – huvudsaken är hur det känns! Jag hörde förresten rykten som sa att det i Sverige skvallrats om att våren inte skulle komma på besök förrän i April. Snälla någon, säg att det inte stämmer?

På tal om Sverige och besök så är det ju precis vad jag ska få i dag – Sverigebesök alltså. Åsa var snäll nog att lägga ut lite pengar på en flygbiljett, och ända fram till måndag får vi njuta av varandras sällskap! Jag har redan smidit lite planer på bus jag ska lura in henne på, och så lär väl det bli en hel del turistande också antar jag. Just sådana saker har jag ju sparat lite på just på grund av att jag skulle få besök, så varken Empire State, Frihetsgudinnan eller MoMa har besökts ännu!
 

Men när man ska ha besök vill det till att det ser ordentligt ut, och därför ska jag nu gå iväg och umgås lite med herr Dammsugare. So long!


Howl

En härlig och fullspäckad helg är över, och jag är löjligt nöjd med hur den utvecklade sig. Jag har hunnit med det mesta utom att sova, men det jobbar jag på att ta igen idag i stället. Pensionärstidigt planerar jag att krypa ner i sängen i kväll, för i morgon får jag finbesök av min kompis Åsa från Sverige och då vill det till att man har energin lättillgänglig!

Det mest spännande helgen bjudit på måste nog bli Super Bowl-jippot i går kväll. Sällan har jag väl känt mig så kvinnlig som när jag satt på Flannery's bar med en öl i ena handen, chips i den andra och vrålade i kapp med resten av Manhattan. Men det kändes bra, det är säkert sunt att bejaka sin maskulina sida lite då och då!

Jag har för övrigt lärt mig att Super Bowl Sunday är en dag som firas av ca 80 procent av alla amerikaner. Det är också den dag då amerikanerna äter som allra mest näst efter Thanksgiving, och så var det någon som talade om för mig att sjukskrivningsstatistiken skjuter i höjden dagen efter Super Bowl. Spännande värre!

Sjukskrivning kommer dock inte på tal för min del, och större delen av dagen umgås jag med min kära databas som skall uppdateras. Inte vidare nervkittlande, men ett jobb är ett jobb! Med detta lämnar jag er för den här gången, men vi hörs snart igen. Tjingeling!

Saturday fever

Det är något speciellt med lördagar. Oavsett hur ledig eller upptagen jag är i övrigt, så ligger det alltid något lite extra skimrande över veckans sjätte dag, något som gör att den framstår som lite bättre än alla andra veckodagar. Lördagar är en dag då man kan unna sig att släppa lite på kontrollen, låta dagen ta sin egen väg och se var det leder. Jag gillar det!

Min lördag har inte tagit så värst äventyrliga vägar ännu, utan hittills har den mest ägnats åt diverse återhämtning. I går var jag ute med Anna och tre andra tjejer på Nikki Beach inne i stan, och vi hade jätteroliga timmar bland alla helgfirande amerikaner!

Trött, glad och ond om fötterna tog jag tåget hem och sov några timmar innan jag startade lördagen med en efterlängtad dusch. Sedan blev det lyxfrukost (lunch) i form av nybakad bagel (jag har sakta men säkert börjat inse att det är bagels av alla onyttigheter som kommer att bli min undergång här borta), fruktsallad, juice samt en kopp av mitt snordyra gördetsjälv-Starbucks-kaffe som jag unnade mig att köpa av någon anledning. Det kallar jag en fin start på dagen!

Nu hade jag tänkt kontorsjobba i någon timme innan det blir dags att plocka fram finkläderna igen. Olivia kommer hit och lagar mat vid 17, och så letar vi oss tillsammans in till Upper West för inflyttnings/födelsedagsfest hos Sana och Bea. Ska bli supertrevligt!

Planen för morgondagen ser ut som så att jag sover hos Sana & Bea, och sedan blir det brunch på Max Brenners (farligtfarligt) tillsammans med ännu en ny svensk kontakt jag letat fram. Ska därefter försöka hinna hem till Tarrytown för diverse uppfräschning innan det är Super Bowl-firande (vad firar vi?) på Flannery's bar som gäller. Just Super Bowl är tydligen något man absolut inte får missa i fall man vill kunna säga att man upplevt den amerikanska kulturen, så jag går snällt dit och beskådar underverket tillsammans med resten av New York!
 


Slipperysloppery

Årets (och säsongens) första halkning kan läggas till handlingarna, och i morse var det jag som synade snödrivan lite närmare än önskvärt. Jag slår vad om att Keeper skrattade åt mig inombords, men jag tycker minsann att jag var rätt snabbt uppe på benen igen! Det gick med andra ord bättre med mig än med den stackars tjejen som halkade och bröt benet uppe på EF i går…


Av att läsa det här kan ni kanske själva räkna ut att skridskobanan Tarrytown fortfarande är ett faktum, men trots det är det bra mycket bättre idag än vad det var igår. Då gick det inte att promenera utomhus, punkt slut. Jag utmanade dock ödet framåt kvällningen och traskade till Coffee Labs där jag skulle träffa en dansk tjej som jag fått kontakt med här. Men väl där fick vi snopet planera om till Cassano’s i stället då Coffee Labs (som aldrig är stängt annars) var stängt p.g.a. ”poor weather conditions”. Tokigt!


Den danska tjejen (Olivia) var i alla fall jättetrevlig och ungefär lika desperat efter kontakter som jag, passande nog! Den stackaren har blivit inlurad i att läsa hela IB-programmet på 3 år här i Tarrytown via EF, och hon är väl ungefär lika nöjd som alla andra EF-studenter jag träffat (= totalt missnöjd). Jeez, jag undrar vad det företaget sysslar med egentligen, och hur i all världen de kan överleva med ett så uruselt rykte…


Nåja, det var en trevlig middag i alla fall och vi ska försöka fortsätta ses lite mellan alla hennes miljoner läxor och tentor. När jag hörde hennes historier och berättelser om livet som EF-student blev jag ännu en gång påmind om hur bra jag har det här, det är inte riktigt klokt egentligen! Denna insikt firar vi med två bilder tycker jag - en på huset och en på Mr. Keeper himself. Enjoy!


 


Woopsiedaisy

Som ni kanske förstått på de senaste inläggen är vädret lite knasigt här borta just nu, och amerikanerna är inte riktigt säkra på hur de ska hantera det hela. I skrivande stund faller stora hagelkulor från himlen medan grannen står ute på gatan och sliter upp sina sommardäck (vinterdäck är inget vidare känt begrepp här borta) i desperata försök att starta sin bil i uppförsbacke på den isbana som för nuvarande utgör Wildey Street.

Katastroferna tar inte slut där - vi står numera även under ett sorts "vattenförbud" vilket går ut på att man inte får/bör använda kranvattnet till någonting. All diskning, matlagning, tandborstning etc. ska ske med vatten som fått koka i minst 5 minuter då det finns risk för förgiftning annars. Exakt vad det är som är fel på det vanliga vattnet är vi inte helt klara över, men vi lyder snällt i alla fall. Magsjuka är ju trots allt inte det vi längtar som allra mest efter att få uppleva...

Summan av kardemumman blir att jag börjar klura på om det egentligen är meningen att jag ska resa runt här i världen. Åker jag till Nice så blir det katastrof i form av masstrejk, medan den nya lasermannen löper amok i Malmö och skjuter på oskyldiga människor. Åker jag till USA är det vädergudarna och Moder Natur som busar med oss här borta, och i Malmö tar de tokiga beslut såsom att skicka min broder till Kiruna av alla jäkla ställen här i världen (kanske inte riktigt lika illa som lasermän, men ni förstår poängen?). Hmm...

Omväxling förnöjer

Strösockret förvandlades till sorbet under kvällens gång, och under natten skedde ännu en konsistensförändring. Vi kan numera erbjuda gratis skridskoåkning genom hela Tarrytown för den intresserade. Isen är cirka 3 cm tjock och ligger över samtliga gator och trottoarer, så det är bara att snöra på er skridskorna och ge er ut på en liten tur!


Korn

Har ni någonsin funderat på hur det skulle kännas att promenera i strösocker? Jamen se där, då är det bara att ta sig till lilla Tarrytown - vi erbjuder numera alla som vill att prova på just detta. Det är bara att ta ett steg ut på trottoaren, och sedan kan ni traska omkring i det vita pulvret så länge ni vill! Och det tar inte slut där; har ni riktig tur så kan ni till och med få uppleva känslan av strösocker som faller från himlen - det är grejer det! *
















* Materialet som beskrivs i annonsen är inte nödvändigtvis strösocker av vanlig typ, utan skulle kunna beskrivas som nederbörd av strösockerart. Vi reserverar oss för eventuella konsistensändringar i samband med temperaturskillnader under de kommande timmarna.

RSS 2.0