Last call for New York City
Rödbetssallad... Filmjölk... Grovt bröd... Gräddost... Smultronyoghurt... Vattnas det i munnen på er? Jasså? Inte? Låter det tråkigt? Alldagligt? Svenskt? Jamen se där, där har vi det!
Efter endast 23 timmar på svensk mark har jag redan kommit fram till att frukostmålet måste vara det bästa som svensk kultur har att erbjuda. Kanelbullar och Marabou-choklad i all ära, men det är ta mig tusan inte mycket som går upp emot en riktigt stadig, svensk frukost! Bröd som inte helt saknar stadga och struktur, ost som smakar ost och inte bara fett, pålägg som varken innehåller godis, jordnötter eller söta frukter, yoghurt som är yoghurt och inte gelé... Oslagbart!
Kanske är detta anledningen till att jag ännu inte drabbats av någon större New York-depression, utan att jag faktiskt tycker att det är helt okej att vara hemma igen? Hur det än är så känns det så i alla fall, att åtminstone för helgen är det rätt härligt att befinna sig i Malmö, bland ordentlig mat, fina vänner och fantastisk familj. Om en vecka kommer jag förmodligen inte att hålla med mig själv längre, men än så länge passar jag på att njuta av känslan. It's good to be home.
Hemkomsten för mig innebär ju även avslutningen för denna blogg - New York Minutes känns trots allt inte så himla aktuellt när jag befinner mig i Malmö. Men ni vet var ni hittar mig, hur ni får tag på mig, och de allra flesta av er kommer jag förmodligen att träffa i person inom en snar framtid i alla fall.
Skulle det vara så att ert liv blir alldeles ekande tomt utan att ha en blogg att läsa (jag hoppas att så inte är fallet för någon, det vore trots allt lite sorgligt) måste jag bara få passa på att tipsa om den här bloggen i stället. Jag har ingen aning om vem människan är, men trots detta skrattar jag gott åt hennes fyndiga, komiska inlägg som alla innehåller en rejäl skopa härlig ironi.
Nu tackar jag alltså för mig, ger en eloge till er som orkat hänga med mig och min blogg i hela tre månader, och går i stället ut och njuter av den sällsynta Malmö-solen som visar framfötterna dagen till ära. Over and out!
Efter endast 23 timmar på svensk mark har jag redan kommit fram till att frukostmålet måste vara det bästa som svensk kultur har att erbjuda. Kanelbullar och Marabou-choklad i all ära, men det är ta mig tusan inte mycket som går upp emot en riktigt stadig, svensk frukost! Bröd som inte helt saknar stadga och struktur, ost som smakar ost och inte bara fett, pålägg som varken innehåller godis, jordnötter eller söta frukter, yoghurt som är yoghurt och inte gelé... Oslagbart!
Kanske är detta anledningen till att jag ännu inte drabbats av någon större New York-depression, utan att jag faktiskt tycker att det är helt okej att vara hemma igen? Hur det än är så känns det så i alla fall, att åtminstone för helgen är det rätt härligt att befinna sig i Malmö, bland ordentlig mat, fina vänner och fantastisk familj. Om en vecka kommer jag förmodligen inte att hålla med mig själv längre, men än så länge passar jag på att njuta av känslan. It's good to be home.
Hemkomsten för mig innebär ju även avslutningen för denna blogg - New York Minutes känns trots allt inte så himla aktuellt när jag befinner mig i Malmö. Men ni vet var ni hittar mig, hur ni får tag på mig, och de allra flesta av er kommer jag förmodligen att träffa i person inom en snar framtid i alla fall.
Skulle det vara så att ert liv blir alldeles ekande tomt utan att ha en blogg att läsa (jag hoppas att så inte är fallet för någon, det vore trots allt lite sorgligt) måste jag bara få passa på att tipsa om den här bloggen i stället. Jag har ingen aning om vem människan är, men trots detta skrattar jag gott åt hennes fyndiga, komiska inlägg som alla innehåller en rejäl skopa härlig ironi.
Nu tackar jag alltså för mig, ger en eloge till er som orkat hänga med mig och min blogg i hela tre månader, och går i stället ut och njuter av den sällsynta Malmö-solen som visar framfötterna dagen till ära. Over and out!
Kommentarer
Trackback
